Igår glömde jag för ett ögonblick vem jag är. I min öl och vin-blurriga hjärna såg jag en vältränad och smidig kvinna med fullt fungerande motorik. Verklighetens småknubbiga, stela och fullständigt osmidiga jag var som bortblåst. Med ett shots-högt självförtroende åkte jag ledstång inatt inne på kåren. Herregud. Bowlade mig själv rätt in i två killar som blev minst sagt chockade. Idag är jag mitt vanliga jag, lite öm i kroppen, smärtsamt medveten om att inte vinfantisera ihop kvalitéer jag inte har...

Kåren hade som sagt bartömning igår vilket betydde att de öppnade redan vid lunch. När vi kom någonstans runt elva på kvällen gick det att nosa sig till hur länge det varit öppet. Herregud säger jag bara. Vilken doft. Alla Sundsvalls svettstudenter måste letat sig dit. De som kände för att fisa hejvilt igår kunde utan problem göra det. På dansgolvet längst in längst ner var det som att komma in i ett pubertetsjuniorhockeylags omklädningsrum. Musiken var också under all kritik men vi var ju elit på topp så det gick det också.

Drog till med en jättevurpa på vägen hem också. Hade turen att gå mitt emellan två rediga pojkar som fångade upp mig som man fångar en valross i nät ungefär. Men ryggen blir nog aldrig sig lik tyvärr. Kändes ungefär som att det vore lindrigt om revbenen spretat ut.

Insomnian sen häromdan har bitit sig fast i mig. Med undantag från inatt när jag tvärsomnade i morgonrocken och vaknade av värmeslag två timmar senare. Öken i munnen och elementstemperatur i kroppen tvingade upp mig en stund innan jag for in i dvalan igen. Just nu borde jag sovit sedan en stund tillbaka, alarmet kommer att tvinga upp mig halv sju för en härlig morgonpromenad innan skolan.

Kom precis på att jag glömt ta fram en matlåda. Kanske ska diska det sista och hoppas att det lockar fram John Blund. Sov gott hörrni.

Semisonic - Act naturally