Fridens.

Jag har städat. Och diskat. Lagat mat. Tvättat. Och packat. Inte att förglömma har jag även bakat en rulltårta. Nu är orken slut, jag ligger i soffan med datorn på magen. Når precis till rulltårtan så gnager lite grann på den och ser menlös tv. Helt okej faktiskt.

Mina väskor väger bly trots att jag knappt tar med mig något alls hem. Börjar fundera om jag råkat köpa en tegelstensamling till nån i julklapp. Det lutar starkt åt att ta en taxi till campus imorgon förmiddag. Alternativet är ju att promenera och förmodligen se ut som en dromedar när jag kommer fram. Ständigt dessa svåra val... Hm.

Idag gick jag till tågstationen för att hämta min tågbiljett. En promenad på tjugofem minuter. Efter fem minuter var jag rosig som en gris i ansiktet. Efter tio minuter hade jag spänt ryggen så mycket att den fasnade i ett knakläge. Efter femton minuter frös jag om händerna genom dubbla vantar. Efter tjugo minuter kände jag inte längre benen. När jag klampade in på stationen visste jag inte längre vem jag var, om någon kommit åt mig hade jag förmodligen rasat ihop likt ett tält från Rusta. Varifrån kom den här polarvintern? Och kan den vänligen stanna i Sundsvall och inte sprida sig söderut? Tack på förhand.

Jag längtar hem. Samtidigt som jag kommer sakna att tjata med Sofia och skratta ihjäl mig åt alla hennes kommentarer. Och rödvinskvällarna med min granne Den store militären. Och Svahn-juniors föreläsningar om mental träning. Men ändå, hur trevligt det än är i Sundsvall så ska det bli otroligt skönt att komma hem och vara hemma länge.


På lördag far vi till Stockholm för att gå på Dramaten, sen vidare mot Biskops Arnö och julfirande. Väldigt välbehövligt att få koppla bort skolan ett tag. Vi fick ännu en härlig uppgift att göra under jullovet, den evigt mystiskte S-O dök upp på vår föreläsning och delade ut miljövänliga kompendium med uppgifter. Den får dock vila över helgen och kanske över nästa vecka också...


Undrar lite på hur man löser blommorna när man far hem när man bor i studentområde? Alla mina grannar drar ju hem, och de som stannar kvar vill jag nog inte förtro med en nyckel. Visserligen är mina gröningar halvdöda redan men ändå. Mamma pratade något om en hink med vatten, garn och att blommorna sen själva skulle suga vatten. Mycket meck. Mest lutar det åt att jag blir blombödel...


Allt fokus på Dateline om Tiger Woods nu. Vilken gris han verkar vara den där Tigern. Godnatt hörni. Fridens.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback