Ett dygn med betoning på Gnarp.

På ett dygn har jag varit i Gnarp tre gånger. De ni. Faktiskt så har jag varit mer i Gnarp än hemma i lägenheten. Det är rätt så skrämmande. Egentligen har inte Gnarp gjort mig nåt, funderar över vem som någon gång på gymnasiet hade en kärlek där men kommer inte på. Men något med Gnarp gör mig irriterad. På väg söderut så vet man att när rösten säger "Nästa Gnarp" har man långt kvar. Åker man norrut fattas tjugo minuter när man kommer till Gnarp. Jävla Gnarp.

"Och jag ska aldrig mer säga sanningen till nån som saknar förmåga att förstå..." Tiden går fort när man har roligt sa den lilla figuren från scen och klyschornas klyscha stämde. En efter en sjöng hon alla de sånger som vi i KHK så många gånger låtit rulla på repeat medan vi tagit hand om varandras sår. Hon var vackrare än jag föreställt mig och allt, sånär som på fyllkajan i raden framför, var fint.

Efter middag på Harrys och konserten på Spegeln ramlade vi runt i Gävle. Den bästa beskrivningen av hur det var är när vi står på dansgolvet och helt plötsligt golvar högtalarna oss med något helt okänt. Vi är dock dom enda som inte känner igen musiken för alla fjunisar med nytryckta leg springer mot dansgolvet och vi tanter i församlingen fann oss snart stående som frågetecken i ett hörn. Men vi kan i alla fall macarena och andra obskyra danser...

Vaknade under ett berg av täcken och kuddar på trygga Smedsgatan. När mitt alarm ringde långt innan solen gjorde sitt avlägsna gästspel hatade jag Sundsvall och tanken på att behöva åka dit. Släpade ändå iväg min tunga bakfyllekropp mot norrtåget. Gick på seminariet och tog sen tåget tillbaka söderut. Mina fina tankar på hur mycket jag skulle läsa på tåget slutade på den nätta siffran av noll sidor. Bra där Hallberg. Oh well we're all gonna die anyway (citat av min föreläsare när hon skulle förklara något krångligt!).

Imorgon ska jag bli utknölad och insmord med lera och grus på spa. Yum. Mina laptopaxlar behöver massage och min trötta hud en shape up ordentligt. Innan bilen rullar mot Högbo ska vi äta jättefrukost och har vi tur finns paket på paketkalendern...

Det nalkas jul. Mamma spelar EMD's julskiva och på söndag ska hela familjen baka pepparkakor och lussekatter. Mitt mål den här julen ska bli att göra minst en människa glad varje dag. Helst av allt skulle jag vilja skicka en blomma till den här tanten i videon nedan men hon lämnar ju inte sitt telefonnummer så det blir svårt. Men ni som lyssnar, enjoy, må gott och var glad att livet leker!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback