Insomnian härjar i mig och mitt. Temperaturen i Sunkan har halkat neråt och det är fint att se ut genom fönstret. Tidigare trött, blöt asfalt gnistrar på ett nytt sätt. Nu börjar vintern. Äntligen. Känslan av regnig uppgivenhet packar jag undan tillsammans med halvtjocka jackor. Lite vitt på det här så är vi i hamn. Julhamnen.

Ikväll har ett gäng flickor och sedan även några pojkar hälsat på mig. Det röda vinet har runnit ner och Erik vann Idol-finalen med vad som måste vara årets rip-off-låt. Beyonces Halo någon?
Fas
När sista sällskapet stängde dörren startade jag tankekvarnarna. De har fått gå på sparlåga under tiden vi gjort redaktionsövning för att minska risken för överhettning. Fastnade på texten jag skrev förra julen om att plocka blommor. Plockade fram den ur pärmarna och insåg att jag saknar skrivandet. Härligt målande och metaforiskt. Svävande och känslomässigt. Långt bort från 30+-8 4V+HN.

Min granne Militären och jag spenderade en kväll i en rödvinsdimma och han introducerade mig för en sång, en kärlekssång. Den är fin och jag som fulkulturell hade ingen aning om att Roy Orbison kunde sjunga annat än Pretty woman. Låten heter i alla fall She's a mystery to me och jag kan bara tillägna den en person.

Oj. Helt plötsligt slog trötthten till. Inte en sekund för tidgt. Godnatt.

Roy Orbison - She's a mystery to me