Vi har inte haft något riktigt regn på jättelänge, några månader. Det droppade lite för ett tag sen men inget rejält. Så när himlen öppnade sig i fredags borde vi varit väldigt tacksamma, men det blir svårt när man har människor som Mariam och Bob, vårt brudpar på bröllopet i lördags. Dom kan vara två av de sötaste och vänligaste människorna jag någonsin träffat. Trots att det spöregnade hela bröllopsdagen, trots att en gäst däckade på kontoret, trots att mitt under middagen förvandlades terrassen till ett vattenfall och alla gäster fick gå lämmeltåg med sina tallrikar till matsalen inne i restaurangen trots allt detta var båda två så nöjda.

Vi hade lite lätt panik, hjärnsläpp, ångest och allt annat som man får när alla världens vädereländen drabbar såna gulliga människor. Men men, dom var ju nöjd i slutet och det är ju det viktigaste...

Gud. Är helt förstört trött. Sitter och väntar på att min mamma, som är ungefär Bill Gates, ska skicka över en fil. Det tar sin lilla tid. Skulle vilja gå och mysa ner framför grillen i casinan men måste gå och jobba snart.

Hade velat skriva en hel del mer men men. Det får bli en dag när Domenico inte rycker mig i armen och vill visa tusen saker.

Letar födelsedagspresent till Sabrina, stor dag på måndag. Men vad ger man till nån som har allting redan och som bara önskar sig att man kommer på en fest man itne kan gå på? Hum. Svårt.

Un'altra come te, dove lo trovo io?