Vi har börjat säga hejdå nu. Först igår så åkte Walter, det är för lite att göra här så han for till sin fru i Florens. Han har ju åkt iväg förut och varit borta några dagar så det har kanske inte fastnat riktigt att den här gången kommer det inte komma någon i stora Levis-jeans och Dr T-tröja lufsandes och ropa Lillis Lillis Lillis, sticka huvudet under mitt fönster och prata en stund. Vem vet när man ser den här peruanske italienaren igen?

Nästa hejdå har vi sagt idag. Jag och Linnea har varit på K2 och ätit frukost och sagt hejdå till Sabri. Fick några komplimanger av Sabris mamma så gick därifrån lite nöjdare, även väldigt mätt och med en torkad tår i ögonvrån. Men men, vi ses a la prossima in qualche posto...

Det är lugnt nu på Voltrona, finalmente. Helgen var fullbokad men vi överlevde. Fram tills söndag morgon när Malin hade fått besök av herr Kräksjuka. Sen besökte han även mig så söndag kväll låg vi totalt däckade i varsitt rum och sov när vi egentligen borde dukat bord och serverat mat. Som tur var vaknade vi igår och mådde bra, jag var nå otroligt hungrig och åt lunch tre gånger...


Förlåt Kexet. Jag vet att du skrev meddelande till mig. Och att jag inte svarade. Men min mobil är så tom på pengar att jag knappt får använda knapparna på den. Men det har löst sig med hemresan, jag kommer vara hemma den femtonde för piggelindrinkar och mys...

Val i USA. Ska jag vara ärlig så tycker jag aldrig att någon av dom som kommer fram verkar vara normala, vettiga människor med en stor portion sunt förnuft. Utan att vara varken särskilt intresserad eller insatt så hoppas jag ändå lite att Obama vinner. Det känns som om USA skulle behöva det, inte minst stackrarna i Irak som isåfall får veta när dom får åka hem.

Well, presidentval i USA, pizzaval i Toscana. Livet är fullt av svåra val. A dopo.