Cityslicker...

Mamma och pappa, om ni läser det här så vill jag bara börja med att säga att jag mår bra. Allt är bra och ni behöver inte oroa er!


Igår var min sista dag på Fattoria Voltrona, vi lunchade i San Gimignano och sa hejdå till gelateria-personalen, packade ihop dom sista sakerna och sen var jag ute och fotade lite. Fick för mig att gå ner och fota några hästar, so far so good. Sen får Linnea och jag för oss att det är en bra ide med en ridtur. En kort tur barbacka runt Voltrona. Hm. Nånstans där mitt i alltihopa glömde jag bort att jag är rädd för hästar, har ridit ungefär fem gånger i mitt liv (ponnyridning på Furuviksparken inräknad) och att jag jämfört med dom flesta på Voltrona räknas som en cityslicker.

Jag tog mig upp på hästen utan problem och vi red iväg för att hämta upp Malin. Då kommer Malcolm på en traktor, Linneas häst blir rädd och gör en 360 på stället, Linnea ramlar av och hennes häst sätter fart in i min pålle som i sin tur får psykespel och helt plötsligt har vi omvända roller och jag är under hästen. Den levande hamburgaren kliver mig på benet och jag hamnar i chock. Herregud.

Nu så här efteråt med ett par köttsår i vänsterhanden, en blåsvullen stjärt och en hov insparkad i vänsterbenet så är jag ändå glad att det inte blev värre. Mina skönaste baggyjeans är dock ett fall för en sömmerska (UC, du vet att du är min enda sömmerska!) och jag tror det kommer dröja ett tag innan jag rider barbacka igen.


Fast det är ju en merit att ha ramlat av en häst också...


Vi har tagit oss till Rom nu, trots att hela Italien strejkar just nu och min röv likaså. Bor på ett jättebra hotell i en något tvivelaktig del av stan. Dagarna ska fyllas med shopping och turisting och vila. Troligtvis mest vila och minst shopping, när jag hade packat mina väskor smockfulla så låg fortfarande halva bohaget kvar på sängen.  Nu finns dom sakerna i Malins väska och en stor plastpåse. Ska försöka skicka allt med Poste Italiane, välja dom saker som jag skulle gråta minst över om dom hamnade på en soptipp utanför Napoli istället för på Timotej...


Jag ska fortsätta min sysselsättning sista timmarna, kolla på italiensk tv och äta gotta. A dopo.


/Malin Bayards tvilling.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback