Quite a relief...
Ja verkligen. Insåg idag att det inte finns något kvar som gör ont. Ärren finns men inte känslorna.

Har sysselsatt mig hela dan, jag vet att om jag sätter mig ner och slappnar av så kommer alla tankarna om imorgon. Drömde inatt att narkosen gick fel och att jag var vaken men ändå inte. Vaknade aldrig utan bara låg där liksom inuti mina egna ögon och tittade på alla runtomkring. Herregud. Kul att drömma sånt två dagar innan dom ska söva ner en och skära lite. Som min fyndiga mor konstaterat passar det ju bra att dom ska skära på skärtorsdan, men jag tror jag skrattar ihjäl mig. Not.

Eftersom min käraste vän Soffe ska åka till Thailandet på fredag så har hon varit handikappvänlig nog och lånat ut Mariocart till mig så jag kan öva och slippa vara sämst jämt. Tänkte att jag kan ju inte vara sämre än Erica iaf, men tro fan att jag får stryk av henne också. Jag är så le på det där spelet nu... Skitspel.

I helgen ska det påskfiras som aldrig förr på Timotej. Om någon snäll kör mig så ska jag ta mig till minneslunden och tända ljus för farmor också. Lite konstigt att hon dog på påskafton så att man alltid förknippar påsken med det men ändå så är det inte än på en månad om man räknar datum.
På söndag ska jag och Jess ha en heldag och baka bullar och bara mysa och glömma bort att våra tisdagskvällar kommer få ett litet uppehåll på sådär en sju månader...

My new favorite thing to do is wasting my time on a bum like you...