Grattis Sofia på 20årsdan idag. Tjusiga bilder i Annonsbladet, tomten speciellt!

Idag har det varit lugnt på jobbet. Hade en riktig nostalgitrip när vi hade hinderbana i a-hallen med F1orna och musiken som rullade var Most Wanted Music 4. Jag blev elva år igen, lintotten med skoltröja och stora ögon som snubblade på plinten och fastnade med tankarna nån annanstans. Blev till och med så till mig idag att jag hoppade hopprep. Då kom jag snabbt tillbaka till verkligheten...

Dagens lunch var också en nostalgiupplevelse. Dock omvänd. I lågstadiet så såg jag med skräck hur mattanterna lassade på berg av vidriga köttgrytor och fiskgratänger. Sen satt jag och petade och skar i små bitar och väntade på att fröken skulle gå så ett berg av servetter kunde smyga undan min mat. Idag slevade dom upp något dom hävdade var kebabgryta, sönderkokt och smaklöst och ris som någon kokat till förbannelse. Va fan, allt blir inte kebab bara man slänger i peperoni. Herregud.

Annars så har dagen varit ganska händelsefattig om man bortser från cirkusen som kallas mina föräldrar. Idag fick dom brev från sitt försäkringsbolag som bytt ut syrran mot någon vid namn Camilla och ville att mor och far skulle helförsäkra den ungen. Sen tror pappa att hans kompis ringer och kallar någon stackare som ringer från försäkringsbolaget för "din jävla bagare har du nasat nå bröd?". Allt detta under mycket stor förvirring där telefonen går varm och ingen egentligen förstår nåt. Jag är tacksam för varje hjärncell som överlever dagen.

Fort eller långsamt. Spelar ingen roll. Det tar udden av allt som var ändå. Det betyder snart inget alls och enda beviset för att det ens existerat är ärr hos mig. Konstigt? Ja, känns som en förlorad tid.

Nej nu är det dags att sova igen.

I trängslen utanför
Sen december, ingen snö
Jag följer efter dig
Genom kön
Du stryker fingrarna
Lätt mot min kind
Och i ett ögonblick
Då allt står still

Så får jag en chans säga
Allt det jag aldrig sagt
Så får jag en jag chans att ge dig
Allt det du aldrig haft
Men jag är för feg

Det finns ett enkelt svar
Du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats
Jag tar allt
Jag trycker läpparna
Lätt mot din hals
Jag frågar gråter du
Du smakar salt

Du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
Du gav mig en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig

Och dom små, små orden är svåra ord
Och dom hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent