Om man vaknar efter en festkväll med hela ansiktet fullt med blod så borde man bli lite små skraj. Det borde kännas som om något inte gått som det borde. Men när man har en vän som Fia som släpar hem en, trycker en i säng, lämnar ett stort vattenglas på nattduksbordet för att sen låna en cykel och cykla hem själv, då behöver man inte vara rädd. Då kan man konstatera att det är näsblod, näsblod som aldrig ville ge med sig heller. Nu är det dock stillestånd...

Igår var jättetrevligt, god mat och mycket bålfrukter och trubadur. Christian blev glad över min present, så nu kan jag ju berätta att jag de senaste dagarna pysslat. Med mina darriga händer och korta tålamod har jag gjort en tavla till honom, av en skridskoåkare som råkade vara Tobias (alla kände igen han utom jag typ...). Summan av kvällen är att de var väldigt kul och att jag måste börja tänka efter före...

Hittade en bok här hemma igår, Handbok för tankspridda. Kanske ska ha den som bibel?

Ska försöka städa upp i huset nu, planet går nu från London så dom är hemma snart mina kära päron. Sover nog kvar inatt också, så kan jag ta deras bil imorgon när jag och Soffe ska till Gävle... Hoppas på bättre lycka nu. Annars kanske det är dags att ge upp?

Åh. Men hej blyhjälm idag. Har tagit mig en evighet att knacka ner dom här raderna. Borde ta ett bad, men lite rädd att jag ska somna och vakna som en fisk... Typ en av dom som Roffa kom med idag. Är så sugen att lägga en stor gädda nånstans i huset så mamma får en chock haha...

jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går