Nu har jag analyserat sönder något. Det finns inget vackert kvar. Min cyniska sida har sågat allt i yttepyttesmå bitar och nu är den delen av min vardag ett pussel med en miljon delar. Nu är det dags att börja sopa undan bitarna och banna sig själv för att jag hamnade där igen. Där där jag aldrig skulle vara igen. Dit jag lärt mig att inte gå för det är ett lustigt hus jag inte rår på och i slutet är jag alltid för yr och förvirrad.

Va fan. Det viktigaste är att man är ärlig mot sig själv. Det är jag. Och mot andra nu. Jag står för det jag gör, det jag gjort och hoppas att dom saker som kommer hända framåt i tiden fortsätter vara mina saker. För när man börjar göra saker som inte är sina, då är man ute på djupt vatten.

Dags att åka och jobba snart. Sköt om er.