Året börjar ta slut. Snart dags att börja knåpa ihop alla möjliga listor över tvåtusenåtta. Om hur det var, hur det inte var. Försöka pränta ner det jag vill komma ihåg och sen rensa huvudet till det nya året. Eller typ. Jaja.

Ikväll kommer det ett gäng vackra madamer hit som jag ska försöka imponera på med min matlagning. Kan bli tufft. Är ju söndag kväll och dom flesta kommer ha någon form av aktivitetssysselsättning imorgon så att tanka folk fulla med rödtjut och sen servera krubb är ingen idé.

Väldigt många frågetecken om framtiden. Ghana väntar ju tydligen på mig men jag vet inte längre om det är det som är meningen. Australien lockar stort, men Kilroy vill ju tydligen inte släppa iväg mig eftersom dom aldrig återkommer. Har lovat mig själv, och alla andra nyfikna småjävlar, att efter nyår ska det nystas i garntrasslet. Först ska jag bara rulla runt i snön i Norrland ett tag.


Jag måste ge tillbaka en nyckel. Men den vill liksom inte knipsas av från min knippa. Ringen verkar hopsvetsad på nåt mystiskt sett. Det känns så brutalt att ta fram hammaren och banka loss den, kanske den aldrig mer funkar i låset då. Fast jag kanske hela tiden bara haft extranyckeln?
Det är dags. Jag vet. Jag har fått mycket extratid. Tid som inte varit min. Men ändå. Plötsligt står jag mitt i vindfånget. Nyckeln bränner i min hand och jag hänger den på dörren, att se dig i ögonen skulle svida för mycket.