Igår kväll var jag tröttare än på länge, somnade snabbt och drömde inte om stulna cykelstyren eller något annat tok. Drömde nog ingenting. Men när man drömmer så mycket på dagarna kanske det inte finns några drömmar kvar till nätterna?

Jag ligger kvar under täcket och låter Espen Lind och hans gitarrkamrater fylla mitt stora hus med toner. Mitt stora tomma hus. Om dom inte kommer hem snart blir jag tokig.

Stay on these roads
We shall meet, I know
Stay on...my love
We shall meet, I know
I know