Efter traditionsenlig julvaka med tillhörande nattliga äventyr så var delar av familjen Hallberg-Nygren tröttare än andra på julaftonsmorgon kl åtta när mamma meddelat att uppställning skulle ske vid grötbordet. Men eftersom julafton i vår familj inte är någon dag i stillhet där vi njuter av varandra utan där vi gör allt och lite till samtidigt så måste väckarklockan ringa tidigt.

När gröten är borta, ingen har satt mandeln i halsen i år och chokladtomtar har bytt ägare och vissa paket smygöppnats så styrs färden mot Kungsgården. Ljus för mormor och morfar, dom som borde fått sitta med vid bordet längre. Mitt knä får frispel och resulterar i en ofrivillig variant av snöänglar. inte ens på julafton kan dom låta bli att påminna mig att jag måste måste måste göra något i träningsväg.

Så rullade dagen på likt en lavin där man gör bäst att rulla med.



Vi hade en ny regel. Den skulle göra det smått hysteriska inslaget på julafton, den 3timmar långa paketöppningen, något mindre. Men något gick fel. Nånstans bröt någon, några eller alla mot reglerna och helt plötsligt hade vi fler julklappar än nånsin. Tomten (eller var det skäggiga damen?!) kom och snart satt vi där i en salig röra av inslagningspapper, snöre, oöppnade och öppnade paket. Julgodiset tog slut. Dörrar öppnades för att matta den bastueffekt som tio vuxna uppspelta som femåringar alstrar.

När julafton gått över i juldag och jag fått avsluta vårt paketinferno med mina paket från Vi-skogen, den nya tradition som jag hoppas många fler får upp ögonen för. Det med att ge en bit av sig själv till någon eller något som inte säger tack, något som inte kräver tjusigt papper eller krullat snöre. Inte heller behöver det kosta massor eller vara det senate. Kom ihåg det här istället. Man har aldrig så lite så man inte kan dela med andra. 
 

En liten charmig detalj med julfirande i Lassas Vegas är önskelistor. Skriver man något där, så kan man ge sig katten på att det blir uppfyllt. Med råge. Något som får titeln årest julklapp. Ett år fick min käre far fem underställ, i år blev min syster stolt ägare till tio te-silar. Härliga jul.


Men pang tjong så är julafton slut, tappra själar går på julotta och andra sover. Juldagen består i att göra ett nytt hål i skärpet efter matintag som skulle ge Anna Skipper en dödlig hjärnblödning på fläcken. Men det ska snart slås nya rekord när det bär av mot juldagsparty. På juldagen lyder regeln "Allt går ner".

Jag och syster avslutade kvällen med att inatt värma upp inför körslaget. Våra föräldrar uppskattade inte den vackra julbiten "Julen är här" klockan två med en kör grundad på diverse promille. Mycket konstigt.

Nu är annandagen nästan slut. Imorgon är en annan dag. Det blev en lång text idag. Har skrivit en ännu längre på ett annat ämne men den är bara för två ögon och dom ögonen är trötta nu.

- You broke my heart. Sant så.

Ja, jag ska sluta skriva. Först så ska jag tillägna en låt till dig. Du som borde ha din ryggrad här mot mina lakan.
Ray Lamontagne - You should belong to me....