Jag har packat. Mitt liv står i två väskor nu och jag känner mig nöjd. Det är dags nu. Och det känns så rätt. Men ja, nu har jag blivit lite nervös.

Igår kom Svartskallepatrullen hit och vi tog över mamma Ewas kök och satt där tills natten kändes för mycket och vinet tagit slut. Det spelar ingen roll om vi inte ses på länge eller om vi bråkar och skriker för i slut ändan så är det dom som torkar mina tårar och ler mot mig när alla andra vänder sig bort. Att sen dom ska klara sig utan mitt uppstyrande närmaste tiden kan ju bara sluta på ett sätt; hur fan som helst...

Sitter och väntar på att Halvis ska komma men hon är ju inte känd för att vara snabb så jag lär få vänta lite. Ska cykla iväg till macken och posta en hög med brev jag skrivit till folk som behöver veta saker. Men mest ska jag nog bara sitta och vänta och känna att jag är klar med allt.

Ni som vet vilka ni är. Den här är för er.