Som nybliven trea i Arbetarbladets boule-mästerskap sitter jag med fötterna på bordet och lyssnar halvt om halvt på tv:n som skränar om fotboll och halvt om halvt på min syster och hennes Mattias som försöker boka en New York-resa. De har väntat och väntat med att boka så nu får de välja mellan att flyga med Mårten Gås eller mellanlanda i tio olika öststater. Pappa knorrar om att det är dags att äta jordgubbar men mamma är försvunnen så vi väntar. Allt är som vanligt i Lassas Vegas.

Förra veckan hade jag det lite tungt på jobbet. En tung puck hamnade på mitt bord och jag undrar lite om det inte var en landmina och inte en puck? Jag fick känna på en del av baksidan med att vara journalist och självförtroende vacklade likt en fyllgubbe. Men på något sätt växte jag, kände mig som ett tillfälligt maskrosbarn som bröt igenom en hård asfalt av elaka ord. Lärorikt ja visst, vill jag gärna göra om det i sommar? Nja.

Snart har jag jobbat halva mitt vikariat. Sommaren flyger förbi och det enda som består är min isbjörnsbleka hud. Ska försöka skaffa mig någon sorts bränna under en vecka på Sicilien med mina vapendragare. Vi ska flyga med vår gamle vän Ryans flyg till Trapani och sen vidare mot en lägenhet i Castelammare del golfo. Känns som en plan.

Midsommar har kommit och gått för i år. För första gången på många år firade jag med respektive. Det var fint. Jag har märkt att när man inte är tillsammans hela tiden så går tiden så ruskigt fort när man väl ses. Klyschan det går fort när man har roligt kanske har sina poänger ändå...

För två veckor sedan firade vi min mosters 60-årsdag, av sin vän den finske regissören fick hon en önskelåt framförd. Hon valde Christina Kjellssons sång Cirkus. En ny bekantskap, en fantastiskt vacker sång.  Ni som har en stund över och kan tänka er att sätta er bekvämt och sluta ögonen för att lyssna riktigt noga, ni kan ta er till myspace.com/christinakjellsson och klicka på Cirkus. Jag lånar lite av mosters gåva och ger vidare, precis som man ska med de bästa sakerna.

Godnatt världen.