Ligger i soffan och är helt utpumpad, det här med att börja på universitet är inte precis som när man steg in på Jernvallsskolan som kaxig sexåring för typ tjugo år sen. Då var största orosmolnet om det bänkpapper mamma köpt skulle funka och om jag skulle få vara med och spela king på rasten. Nu känns det som om dygnet saknar sådär sex timmar, de sex timmarna jag skulle behöva lägga på att läsa igenom det berg av böcker, papper och tidningar som stadigt tornar sig högre och högre framför mig...

Sista timmarna har jag nyttjat min split vision hårt men nu ska all uppmärksamhet ges till So you think you can dance och se vem som vinner. Eller vinner, dom är ju så enormt duktiga allihopa så om man någon gång ska säga att alla är vinnare är nog det här rätt tillfälle. Jisses, om man hade begåvats med en promille av deras danskunskap så vore ju lördag kväll på Lobbys tighta golv en baggis och inte som nu en evig kamp mot sig själv och andra...

Sov gott hörrni!