Mitt kex hade en incident på sitt jobb för ett tag sen (http://mariabackstrom.blogg.se/2009/november/draft-nov-17-2009.html) och jag skrattade gott. Hon är härlig. Vad som är mindre härligt är att denna incident hänt mig två gånger idag. TVÅ GÅNGER.

Vi börjar från början. Jag och syrran åkte imorse till Gävle, efter en del irrande (min inre kompass svek återigen) hittade vi äntligen Skogs-Thore och hans jultallsförsäljning. Inte en enda trädförsäljare i Sandviken sålde nämligen tallar och efter noga övervägande om en jul på Hinseberg var värd besparingen att knycka istället för att köpa bestämde vi oss för det senare. Thore själv satt och åt matlåda, trädarbetare-lunch klockan elva, men hans vän hjälpte oss hitta den perfekta tallen.

Medan Thores vän paketerade tallen med samma precision som tanterna på Bokia slår in paket hoppade jag smidigt in i bak på bilen för att fälla sätet. Smack. Där sprack favoritjeansen. Även planerna på sista julshoppingen i Valbo på vägen hem. Istället trippade jag stelt runt tills det att Thores vän var klar med lastningen av vår tall. Självklart hade jag idag dealat till mig syrrans korta jacka istället för min egen långa. Man tror ju inte att man ska behöva flasha röven för alla OK/Q8-besökare...

På vägen hem, med tallen liggandes genom hela bilen och rocknrollhål i denimet, ringer kexet och berättar att hon fått körkort. Stor lycka och stort grattis! På eftermiddan dyker hon upp i Lassas och hämtar oss för en premiärtur i pappa Olas lilla silverbil. Vi far rutinerat nog till Ica Maxi där ingen annan befinner sig så här två dagar innan jul. När jag kliver ur bilen hör jag scratch. SCRATCH.

Jeans-par nummer två ger upp. Mina nästfavvisar. Mina svarta snortighta. Ska man skratta eller gråta? Eller skaffa sig en annan form av ätstörning än den jag hittils provat (alltså ät tills du eller brallan sprängs)? Glädjande är ju att jag kan klippa av båda jeansen och få trendiga hotpants till nästa sommar, kanske sy en fräsch väska till morsan av tyget som blir över.

22 december 2009. Dagen då två brallor sprack och min bleka vinterstjärt fick se dagsljus alltför tydligt. Tack och godnatt.