Jag tycker oftast om uppfinningar, innovativa idéer som bryter tankemönster och skapar nya vägar att gå. Det är fint, det är utmanande och oftast något jag hurrar för. Det finns dock en sak som jag är bitter över att den blev ifrånsprungen av modern teknologi och high fi low carb blueray jadajadajada. Nämligen videon, VHSen, en vanlig filmvisare med tillhörande jättelika dosa.

Det var så simpelt. Tryck en kanal och tryck rec. Sen kunde man med gott samvete cykla hemifrån för att vid ett senare tillfälle avnjuta missade livsviktiga tv-serier. Med lite teknik gick det även att programmera, knappa in vad man vela banda och hoppas på det bästa. Detta steg var dock alltid lite avancerat och ibland så kom man hem och fann man ett band fyllt med Mitt I Naturen istället för Rederiet. Inte coolt men lärande...

Nu har något smartskaft kommit på att tv inte ska vara något lätt och roligt, det ska vara sladdar, boxar, dvd, hål i väggen och miljoner kanaler. Min video funkar inte längre, vilket i sin tur gör att jag inte kan banda Cityakuten som leder till djup måndagsdepression.

Jag vill ta ett steg tillbaka. Ett tillräckligt långt steg för att VHS ska funka och underlätta livet.