TGIF. Thank God Its Friday. Oh yes.

Det ligger två sångtexter i min säng, en den du gav mig och den andra jag kontrade med. Läser dom och ler för mig själv. It felt just like love, except no fear of losing...

Ska ut och springa snart, har mentalt laddat i flera timmar nu. Är ju rätt medveten om min fysiska form och jag tror benhårt att man kan uppväga allt man saknar i fysik med ett jävla psyke. Alternativt får jag ett psykbryt och lägger mig i diket bland ödlorna. Den risken är jag villig att ta. Tror jag. Kanske lär ladda psyket lite till ändå...

Kan man lida av tillfällig demens vid 23årsålder? Jag har frågat min kära doktor Karin men det är ju alltid bra med extra åsikter. Jag pratade idag med Harry och Carol och helt plötsligt så kom jag inte ihåg vad jag egentligen ville berätta. Dom stod och väntade på en fortsättning som aldrig lämnade min mun och till slut skrattade jag lite galet och mumlade något på italienska om jobb. Hm. Jag vill ju inte att alla gäster ska bli rädda att det jobbar ett psyko i restaurangen så mamma, har du någon diagnos åt mig? Mer än förvirrad? Och helst inget om att äta fisk för det är bra för hjärnan. Och inget om att sluta dricka vin för det är dåligt för hjärnan. Nåt nytt, nåt oväntat!


Åh. Dags att springa nu. Fan fan fan. Det var så mycket roligare att stå och yla på Aston-tjejerna hela säsongen. Det suger verkligen att springa själv. Gud så överskattat. Nej, nu var det positivt som gällde. Upp med hakan och på med skorna. YES.

And it takes no time to fall in love
but it takes you years to know what love is
and it takes some fears to make you trust
it takes those tears to make it rust
it takes the dust to have it polished