Jag tycker om drömmar, inte såna där torra kakor som går sönder när man försöker äta dom, utan såna drömmar som gör att man sitter och ser lite smådum ut med blicken nån annanstans. Det som är lite tråkigt är att jag tror att många i min ålder har slutat drömma, vissa kanske aldrig ens börjat? Skrämmande.

Fredag igen idag, tyckte förra veckan att det var en evighet kvar i Sandviken. Nu känns inte evigheten lika lång, inte direkt så att jag är stressad men ska ju försöka packa tidigare än natten innan så har börjat tänka i alla fall. Lagt passet på ett idiotsäkert ställe där jag inte tappar bort det. För att lugna alla som känner mig har jag även skrivit en lapp om vart jag lagt det...

Packning är ju en av dom tråkigare bitarna med att flytta, desto roligare att ha en flyttskiva. Håller på och styr upp min nästa helg, det blir inget tårkalas och jag-kommer-sakna-dig-buhu. Nej, det verkar aningen övertaggat, vill bara ha en kul kväll med mina vänner. Det kommer bli nog med tårar på Arlanda när pappa ska säga hejdå, och när han väl börjar så kommer det smitta av sig på oss andra också. Been there done that.

Blir ännu en lugn helg, kan inte ens ha tighta jeans för stygnen gör ont då. Har slutat äta smärtstillande så ikväll ska mamma få blanda ihop den blåbärssoppadrink hon yrat om hela veckan. Hon och Anna ska jobba i Högbo ikväll och ta med pizza hem till Lets Dance finalen, lagomt med action för min sargade kropp.


What About Now
What about today
What if you're making me
All that I was meant to be
What if our love never went away
What if it's lost behind
Words we could never find
Baby before its too late
What About Now