Efter härliga dagar med mor och syster på en kritvit strand på andra sidan jorden är jag återigen tillbaka i Norrland. Här är backen också kritvit men termometern visar minus elva istället för plus trettiofem. Det känns ganska behagligt faktiskt, kanske lite mer efter impulssemestern på Samet. Vi njöt av sol, bad, bananpannkakor och gött käk. Spelade strandtennis tills raketen gick av. Spelade yatzy till pappern tog slut. Ett tag ville jag stanna där för alltid. Men fly från verkligheten får man ju inte. Det är ju fusk säger folk så jag for den långa vägen hem. Fick krokig och sne rygg under för många timmar i Peking men det var en baggis mot att sitta i samma tågvagn som tre curlade snorungar mellan Arlanda och Gävle. Världskrig inne = mord i sinne.

Ännu ett fantastiskt litet knyte har kommit till världen, lilla Bonnie Svahn-Törnquist. Hon hade bråttom den damen, skulle ha legat och skvalpat i mammas mage till en bit in i december men tittade ut för två veckor sedan. Ser fram emot helgen och ett besök på Storgatan. Ännu ett barn, ännu en orsak till att alltid vilja bli en bättre människa. Snart kommer det finnas en hel skock kids som kallar mig tant Linnéa och jag vill ju vara en rolig tant. Inte skräcktanten med lila hår och apandedräkt som skrämmer livet ur alla under sju år.

I dag skulle jag plugga hela dagen, läsa politisk kommunikation på engelska. Som förväntat slutade det med att jag slösurfade och snokade runt på Facebook. Upptäckte att en vän och jag inte längre är vänner vilket fick mig att tänka lite grann. Inga heartbreaking-tankar om förlorad vänskap och hej och hå. Nej, utan jag tänkte på verkligheten. Om vi, som i ärlighetens namn kanske inte var de närmaste vännerna men som ändå pratade när vi möttes, om vi nu inte är vänner mer på internet, hur ska jag då bete mig om vi träffas? Stirra på en punkt långt bort och låtsas som om jag blivit Stevie Wonder? Sätta upp handen för ögonen och Usain-Bolt-springa förbi? Gå över gatan, kasta mig framför en buss, hoppa in i buskarna? Kan någon tala om för mig hur man beter sig när man blivit Facebook-dumpad av en vän? Va va va? Eller måste jag sätta mig och skriva ett brev. Hej bullen...

Lägenhetsjakten i Stockholm fortsätter. Funderar på att lägga julklappskassan på att trycka upp flygblad med en bild på mig och texten "Söker bostad. Allt från bastu till slott. Ge me nu.".

För er som befinner er i närheten av Sandviken kan jag meddela att jag kommer hem på torsdag kväll och stannar en vecka. Ska slita hund och tjäna stora stålar men har tid för socialt umgänge också. Allt går bra så länge man kan fika också. Consider it en kontaktannons för vänskap. Jag har ju liksom en vän mindre och känner mig tvungen att söka med ljus och lykta efter någon.

Alldeles strax kommer min käresta och hämtar mig. Hon är med bil nu och vi ska åka ut och börna och göra handbromsvändningar. Eh. Nej. G-A skolan och lite badminton är vårt mål, förhoppningsvis håller vi sams så att jag får åka med i bilen hem också.

Nej. Jag tänkte skriva om det tråkiga som händer men det sparar jag till sen. Det gäller att hålla huvudet högt, tro på friskhet och inte låta cancer vinna någonsin. Vi sätter punkt där.

And tell me you love me, come back and haunt me