Alla trogna Arbetarbladet-läsare, och nattliga besökare på Statoil Hagaström, ni har förmodligen uppmärksammat mina päron på första sidan av tidningen. En update för er andra finns här http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.1965198-otursforfoljda-par-fastnade-i-prag

Senaste jag hörde nåt var ett sms från mamma, då var de i Vychod (?) på väg mot Hamburg. Nu borde de vara på väg mot Köpenhamn. Om allt går som det ska vill säga...

Själv är jag tillbaka på Nackstavägen. Efter fem härliga dagar i Sandviken med syster och Sofia kom jag hem till en olåst ytterdörr och en tom och tråkig lägenhet. Jag saknar altanen där hemma och längtar tills i sommar. Det blir fint.

Kvällen ska jag och mina compadres i jour09 spendera i Fälldin-salen där vi ska berätta för varandra hur duktiga vi var på praktiken. På förhand känns det spontant som ett nördigt projekt men man vet ju aldrig. Under kan ju ske.

På SJ:s hemsida skyltar man med att man sätter in extra tåg för att hjälpa alla flygresenärer som sitter fast här och där. Bra tanke. Det som kanske vore en ännu bättre tanke vore nog att faktiskt få sitt bokningssystem att fungera. Jag försöker planera närmaste tidens flängande hit och dit men det blir ju näst intill omöjligt när SJ har en hemsida ungefär lika modern som familjen Hedenhös knackade stenplattor. Bra tanke - dåligt resultat.

Javisstja, jag har ett till statement. Det här är till alla er som provat ringa mig under sista tiden och mötts av ett avgrundsbrus. Min gamla kära blå mobiltelefon är utbytt mot en flashig röd historia med tangentbord. Känns som om jag tagit steget in 2000-talet, lite nervöst och pirrigt men helt okej ändå. Nu är det största oroset att jag har inga nummer inlagda och jag vet inte hur mobilen låter när den ringer, så jag kanske inte svarar nu heller...