Ligger i soffan med min överhettade dator på benen, balkongdörren glipar lite så värmen är ganska välkommen. Utanför är det norrländskt kallt och inuti mig ljummet. Lite mjölk som stått i solen en julidag känsla. Matlagningsprogrammet på tv gör att jag dregglar samtidigt som jag tuggar på en halvkall gammal pizza. På nåt sätt speglar en vegetale från igår mer sinnestillståndet innanför mitt skinn just nu än trerätters flådmat i Italien.

Vi har kört hårt på nollning sista dagarna. Vinbrännboll, pubrunda, discofest och faddermiddag har slutat i sena nätter eller tidiga morgonar kanske låter bättre? Vilket som så dök mamma och pappa upp igår och har pysslat om mig som bara dom kan. För att vara en trevlig värdinna på deras minisemester så tog jag med dom på promenad i elljusspåren och runt Sidsjön, svettigt värre men ingen blev intagen så vi är nöjda. Sen dom åkte söderut på eftermiddan så har jag legat på soffan och ägnat mig åt tankeverksamhet.

Mitt i all nollningsyra så finns det andra saker att tänka på, att skänka tankar till. Det är turbulent på flera håll, hjärtan värker och många påminns om hur sköra vi egentligen är. Det finns nog inte plats på internet för alla ord jag skulle vilja skriva ner, alla små tröstande ord som skulle kunna smeka en kind blöt av tårar. Men jag lämnar över till två som säger det rätt bra nu; Ison och Fille. Lyssna på "Jag skrattar idag". Inte på något sätt en högtravande politiskt korrekt text men refrängen innehåller nåt som alla borde leva efter.

Imorgon går i ledighetens tecken. Tack för den Miun.

Jag skrattar idag kanske gråter jag sen
jag vill leva i nuet inte ångra mig sen
så jag lever idag idag idag
morgondagen är för långt bort
men vi är här idag, så jag skrattar idag