Tanken var att jag och min favoritkaka skulle knöla in oss själva, ett berg packning och rejält med upplyftande sportdryck i Ragge ikväll och bege oss norrut. Våldgästa  i Kilafors några dagar och återuppleva fenomenet jämn-födelsedags-firande a la Bollnäs. Tyvärr kom 40 gradig feber emellan.

Just nu handlar det  bara om att överleva för mig. Jag är svag. Tycker synd om mig själv. Och står för det. Det ända som är värre än den här brännheta jag-ligger-i-solariet-utan-att-bli-brun-känslan, det är att jag för snorig. Har man ont i halsen gör det ont att äta. När jag är snorig gör det ont i hjärtat att äta. Utöva sin favoritsysselsättning utan att känna smak. Som att se någon skratta men inte höra det. Kasst.

För en liten stund sen trotsade jag denna massiva svettvåg som tagit över min kropp totalt, förvandlat mitt huvud till ett virrvarr av guldlockar mitt ovanpå skallen, struntade i att jag går klädd i paltor som sett sina bästa dagar och det för länge sen. Tryckte i fötterna i pappas stora kängor och gick för att hämta posten, ja menar vem är ute i Lassas vid fredag lunch? Ingen. Normalt sett. Idag kom hela pensionärsklubben tågande med stavarna i högsta hugg. Av döma av deras miner när jag uppenbarade mig med en Kitty Jurbring-frilla och uteliggar-Lasse kläder så fick de nog extra vatten på sin kran att det var bättre förr...

Igår var jag och Maria på dagstur med pensionärerna, efter dagen hade vi nog kunna skaffa oss en egen tjuvlyssnat-hemsida. Min kära vän fick även en rejäl känga av en tantaluring när vi gav oss på att låsa in vårat taxfreegods.

- Ja men det där skåpet är trasigt., jag har också försökt använda det.
Säger tanten när vi baxat in allting.
- Jaha hur gör man nu då?
Maria tänker högt när vi flyttat vårt berg av grejor.
- OM DU ÄR LÄSKUNNIG SÅ STÅR DET PÅ FRAMSIDAN AV SKÅPET.
Tack tanten...


Spenderar rätt mycket tid med olika ljud och oljud i öronen. Tänkte ge er ett bra ljud. En bra sång.