Söndag i Italien är inte som hemma värsta bakisdagen när man på sin höjd går en långpromenad mellan Videohallen och pizzerian med blykeps och betonglock på ögonen. Nej i det här landet är min duktiga katoliker, så på söndagarna går man ut och festar och lever rövare för halva landet är ju ändå stängt på måndag förmiddag. Precis som det står i Bibeln. Hm.

Vi på Voltrona ville iaf inte vara sämre än genomsnittet så vi planerade en utekväll med amicizian. Medan dom andra jobbade åkte jag med Linda och Ueli på Vico Furbo och åt en jätteantipastobuffe och riktigt bra pizza. Vico Furbo är en jättemysig restaurang i en av de raraste små byar jag nånsin varit i. Värt ett besök om nån har vägarna förbi liksom...

I alla fall så blev klockan äntligen halv elva och vi stuvade in oss i bilarna och åkte mot Colle Val D'elsa och Jemsons bar. Baren Portanova visade sig vara ett riktigt inneställe, vi såg verkligen ut som dom lantisar vi är när vi kom dit. Jemson serverade den ena caipiroskan efter den andra med ett kort avbrott av nån rävgiftsdrink a la blåbär. För mycket chips, för många kort och ett trasigt neonrör senare rumlade vi ut på gatan där man skulle vara tyst. Med Malin och Daniela som chaufför i varsin bil rullade vi hem till Voltrona med varningsblinkers på och vissa med huvudet hängande utanför rutan. Här borde, eftersom vi är vuxna och civiliserade människor, kvällen få ett slut. Men icke.

Tillbaka på Voltrona så hände diverse mystiska saker som inte kan återberättas i direkt form eftersom det som sker på Voltrona stannar på Voltrona. Men man kan smyga in att det blev lite naket, lite blött och lite som Gran Canaria anno scorso. Plus en arg engelsk tant. Dagen efter slickade vi våra sår, tyckte lite synd om oss själva och förbannade solen som bestämt sig för att ge oss trettio grader igen lagom tills man trodde det skulle svalna av...

Jag har sen dess haft fyra lediga dagar, minus igår kväll när Domenico var manligt sjuk i feber och låg fosterställning hela dan. Idag har jag och min favoritunge Anna Luna och pappa Ueli varit i Siena hela dan, svullat i oss hamburgare från Donken, första gången på ett halvår sisådär. Det satt fint.

Man upphör aldrig att förvåna över vissa saker som sker på hemmaplan i Viken. Det känns som en annan värld, en

värld där man efter lite sprit får göra vad man vill och sen hävda att inget hänt. Känns som att vi som tonåringar jobbade med mottot "det man inte minns har inte hänt". Sen blev vi vuxna och nu kör vi tydligen "det vi inte vill komma ihåg ljuger vi om". Bittert.

Nej. Så här kan jag inte sluta bloggen. Ni kan få lite bilder på oss här nere istället. Enjoy.

          

         


Dags att gå nu. Sköt om er.