Häromkvällen pratade jag i telefon med någon speciell. Det var fint.

Vi har en grupp här på Voltrona nu, trettio danskar som klivna ur "En annan del av Köping". Härliga människor. En annan grupp härliga människor från en annan del av Stockholm var här i helgen och vi pratade mycket Island, drack vin, åt gott och körde Ypsilon som tjuvar. Sweet.


Jag har liksom inget att skriva här. Är fortfarande sjuk, eller inte helt sjuk men inte helt frisk heller. Just nu är jag fruktansvärt trött men det ser ut som om det gått en bomb i mitt rum (med andra ord min säng) så vill inte gå och sova där heller. Jag härdar ut.


Björn har skickat mig korsord ur Svd, på baksidan fanns tv-tablån och där stod det att Cityakuten har börjat igen. Jag längtar lite hem då.


Ikväll ska Malin och jag åka till Pisa och hämta PA. Roadtrip i gröna faran alltså,

Nej. Det här var ett riktigt rackigt inlägg, hoppas ni inte blev alldeles deppiga av att läsa. Jag ska bättra mig. Men idag finns verkligen ingen ork. Negativ energi för hela slanten. Tungt.

Men på söndag ska jag och Davide kanske äntligen pallra oss iväg till bergen. Andas lite frisk bergsluft och bara vara. Mys.

Nu ringde Domenico och sa att det finns en överraskning i köket. Tacksamt.

Och fast vi båda vill
Mer än någonting annat
Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan...