Tillbaka till verkligheten.

Efter många långa underbara månader bland vinrankor och galna människor i Italien så har jag kommit hem. Har inte riktigt smält det än. Suger lite på karamellen att vara hemma. En kaka man vill äta och ha kvar...

I lördags firade vi, för första gången på väldigt länge var i allihopa på samma ställe. Alla mina tjejerna som Nalle skulle ha sagt det. Nästan nästan hade jag glömt hur oväderligt det är att skratta hejdlöst med såna som känner mig utan och innan och ändå tycker om mig. Hur fint det känns att sitta med ett litet leende på läpparna och lyssna på den ena historian efter den andra. Nästan nästan hade jag glömt varför dom fyller så stora delar av mitt hjärta.
Jag var vuxen och gick hem (man kan även läsa dyngrak och helt ur form för krogen) när dom andra vinglade iväg i natten. Innan dess hade vi suttit på uteserveringen hos Jess och pratat igenom all världens problem och deras lösningar. Jag sov gott några timmar innan Kerre ramlade in och vi hamnade hos Shergo och Carina på Sibylla där vid kvart över tre snåret. Gott.

Vaknade igår morse av att Kerre tryckte huvudet utanför fönstret och mumlade om huvudvärk. Vi åt mandariner och kurade fram tills att klockan snurrat så långt att vi kunde börja använda djungeltelegrafen och ses allihopa på Marangoni. Fikat följdes av tjockismat från grillen. Där tog min energi total slut och Britte fick förbarma sig över att köra mig hem. Tack.

Annars så har dagarna varit fullspäckade. Jag letar tid att landa, att prata, att vara. Men det kommer. Undrar också lite om Malins väska har kommit eller ej. Vi lämnade Italien som två slagna hjältar efter att ha släpat våra hundra kilo packning till Fiumincino. Den enda som kan ha varit mer slagen är nog stackars uteliggarfarbron på flygplatsen som upprepade gånger rullade av sin sovbänk och dunkade huvudet i stengolvet i värsta headbanginstil.

I alla fall så dök all packning upp på bagagebandet utom en av Malins väskor. I och för sig skönt att bära mindre fast ändå läge att skrika cazzo. Eller för helvete i alla fall. Kändes lite skumt att säga hejdå till någon som man träffat varje dag i fem månader dygnet runt. Vem ska nu vara så där moget uppfostrande över lilla Malin? Haha.

Nu borde jag gå och duscha och göra mig klar för en myskväll hos systrarna Granström men jag trivs i mitt svettiga underställ och framför allt trivs jag med att lyssna på musik och knacka ner oviktiga saker på datorn. Och kanske titta lite på bilder från varmare skönare platser, mamma skickade för en stund sen ett sms om att dom är på Koh Lipe och dom "ska försöka sova fast det är väldigt varmt". Det problemet skulle jag endast ha om jag satte eld på sängen.

Nej. Dags att fortsätta leva. Glöm inte bort att ni mår bra av att kramas.

Kommentarer
Postat av: Evelina

Åh om du bara visste hur glad jag blev av att höra din röst idag! Snart ere onsdag!

2008-11-17 @ 20:01:02
URL: http://enevve.blogg.se/
Postat av: Malin

the bag is back. det finns ett par jeans som väntar på dig :)

2008-11-17 @ 20:57:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback