Nog.

Det här året har handlat om kärlek. Men inte underbar, himlastormande och evig kärlek utan snarare tvärtom. Jag inledde året med att gå på en riktig nit som gav många lärdomar om framförallt vikten av ärlighet. Den lärdomen skulle fler behövt har det visat sig...
 
år har tre långa, stabila äktenskap i min närhet spruckit. Inte bara krackelerat sakta av ålder och brist på ny näring, utan blivit brutalt sönderslagna av handlingar längst ner på skalan. Det har varit människor som levt ihop det som för mig är en livstid. Sådana som man ger ett namn, man använder aldrig bara den enas namn för det känns liksom konstigt. Nu ska man tydligen lära om, det är på modet att sära på namn.

Det gör ont i mig när mina vänner tvingas välja hos vem dom vill bo, vart man ska fira födelsedagar, jular och alla andra tillfällen då hela familjen borde samlas. Jag blir besviken på dom som man respekterat och sett upp till när dom sen fuckar upp totalt. Det får mig också att börja undra, mina egna föräldrar är lyckliga men tänk om, tänk om. Det här är ju människor som man inte i sin vildaste fantasi kunde tänka sig att dom helt plötsligt skulle göra om sin värld till något fult och dåligt.


Jag vet att kärlek kan ta slut. Men det betyder inte att förmågan att skilja mellan rätt och fel också tar slut.  Hur svårt det än må vara att ta steget ut i ingenting och avsluta en relation så kan det inte vara svårare än att se den man älskat i ögonen och berätta att den inte längre är ensam i ens liv. Hur kan man efter åratals och åratals tillsammans smyga, ljuga och bedra, hur går det att leva med sig själv?


Nu får det vara nog. Har man lovat någon "tills döden skiljer oss åt" så stoppar man inte ballen i nån annan, för då hamnar längst ner på skalan. Där dom fega och äckliga finns...


Ni, mina nära, mina hjärtan, som drabbats av det här, jag lider med er. Verkligen.




För övrigt så är säsongen över, Voltrona är stängt, väskorna packade. Nu väntar först en middag ikväll och sen imorgon en veckas semester. Sen kommer jag hem. Som jag längtar efter er nu.


Kommentarer
Postat av: Anonym

ibland ar varlden inte alls som man vill.. tokigt ar det, jag har lart mig det.

men det kanske ar som lasse sager att tiden har sin ratt att forandras dar den gar...

jag ser atminstonde fram emot att komma hem och fa ata tacos tillsammans med dig! :)

2008-11-09 @ 13:23:33
URL: http://peggysara.blogg.se/
Postat av: faster knaster

jaa du de kan hända mkt som man int kan rå på men men ..

hoppas du mår bra nu iaf ;)

jag längtar tills du e hemma då ska vi fika o sitta o snacka lite ;)

hoppas du får en skön avslutning på ditt äventyr i Italien gumman ;)

faster älskar dej ;)

kramar ;)

2008-11-09 @ 22:34:56
Postat av: Evelina

Vilka fina ord från dig Linnea.



Jag läntar efter dig hoppas din semestervecka blir trevlans och att vi ses snart!



Många kramar

2008-11-10 @ 11:36:23
URL: http://enevve.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback