Igår satt jag med en nyfödd kattunge i famnen medans den dog. Otäckt och sorgligt. En pälsig liten boll på några hundra gram som slutade andas men fortfarande var söt som socker. Stackars mamma katt förlorade fyra ungar igår, vi hittade tre döda på gräsmattan och sen Chester som levde en liten stund...

Dom döda kattungarna la lite smolk på en annars fin dag, och inte blev det bättre av att när jag inatt satt lutad mot en vintunna och lyssnade på Jenny som sjöng sånger som inte passar sig i kyrkan precis, då kommer mamma katt igen och gnäller och letar efter sina barn. Om man kan säga stackars kvinna om en katt så var igår ett bra tillfälle.

Annars så är jag fortfarande sjuk, medicinen gör mig snarare sämre än frisk så funderar på att kanske sluta med den. Men så jekla drygt att vänta ut en förkylning. Bättre saker kan man ju ha för sig...


Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går å man blir äldre, eller kul att vara med?